Archive from May, 2013
May 26, 2013 - Mitt liv som film    No Comments

Cannes filmfestival är över!

Då var mina dagar i Cannes över för i år. Jäkligt intensivt och hektiskt är bara förnamnet på min vistelse men jag har haft sjukt kul! Jag har varit med om mer saker än jag kunnat drömma om.

Allt har ju gått otroligt smidigt och största utmaningen var egentligen att navigera runt i palatset och alla olika sektioner. Att hitta det bästa sättet att ta sig in och ut från olika filmvisningar/presskonferenser. Nu när jag lärt mig det så kommer nästa år bli betydligt lättare.

festivalomrade2   ovrigt   reklam   reklam6   reklam3   reklam9

Jag har lyckats se totalt 8 filmvisningar där 5st Var med i själva huvudtävlan. Min favorit till guldpalmen är den hjärtvärmande roadtrip historien “Nebraska” signerad Alexander Payne .

Sen har jag varit med på 6 olika presskonferenser, minst en varje dag. Den jag kommer minnas bäst är “Nebraska” då den öppnade upp mina ögon för Mr Payne ännu mer. Han visade sig vara väldigt ödmjuk och jordnära vilket stärkte mitt tycke för honom. Sen blev det ju inte sämre av att huvudrollsinnehavaren Bruce Derns dotter var på plats, Laura Dern. Hon var supertrevlig och ställde upp på en bild.

IMG_6316   laura_dern2   nebraska4   onlygodforgive4   presskonferens_behind_the_cendelabra   presskonferens_helbild
Förutom filmvisningar och presskonferenser har jag gjort 3 intervjuer. En med VDn För SFI nämligen Anna Sterner. En intervju om filmen i Sverige med blicken på framtiden och hur de valt att fira sin 50års fest här nere på Croisetten. Jag träffade Shumai från Peace and Love Film Festival och pratade om guldkornen här i Cannes och programmet för årets festival. Sist men inte minst Jakob från NonStop Entertainment som gav en mycket intressant inblick i hur arbetet funkar på världens största filmarknad.

anna_sterner   shumai   jakob

Det fick även bli en strandbio i år då jag såg “Hajen” under bar himmel där Richard Dreyfuss presenterade filmen.

strandbio2   jag_bio4   bio5   jag_bio   bio_helbild   richard_dreyfuss

Ögonblicken som jag kommer minnas mest var när jag träffade James Franco, även om det var som hastigast. Sen presskonferensen för “Nebraska” med Laura Dern och sist men inte minst visningen av “Magic magic” . Inte pga av filmen utav för att två favoriter inom filmvärlden befann sig på plats, nämligen Michael Cera och Juno Temple! Jag fick uttrycka min kärlek till Juno och hon gav mig en kram. Båda ställde sedan upp på bild och signerade mitt festivalprogram.

payne3   IMG_6077   magic_magic_filmvisning   magic_magic_filmvisning2   164980_10151370555841582_1152931163_n   575718_10151370554621582_2099032568_n

Om man ser till årets snackis så var det väl “Only God Forgives” som delade publiken efter sin första visning. Antingen hatade eller älskade man filmen. Jag tyckte inte alls den var något att ha utan vill istället rekommendera “Inside Llewyn Davis”, “Behind the Candelabra” och “Nebraska” som jag nu tjatat sönder hehe.

Här är lite blandade bilder från min sista dag där jag var på presskonferensen för “The Immigrant”, en film som i övrigt var välproducerad men saknade lite djup.

jag_marion   presskonferens2   marion2   marion   james_gray   signerad_pressbok

Jag vill avsluta mitt sista Cannes-inlägg med några snabba tips för er som så gärna vill uppleva festivalen men kanske inte lyckas få ackreditering.

1. Varje dag premiärvisas en tävlingsfilm och på kvällen kommer många av stjärnorna till röda mattan vid palatset. Var där runt 17-tiden om du vill ha en bra plats och se dom anlända.

2. Strandbio – upplev en magisk och annorlunda filmvisning under bar himmel. Gratis och man bör vara där ca 1h innan filmens start.

3. JW Mariott och Carlton – är två hotell där man kan strosa runt. Oftast kan man se någon stjärna kring entrérna eller i barerna.

4. Directors fortknight – är en tävlingssektion öppen för allmänheten. Köp biljett för 7 euro och var beredd på att köa. Man kommer endast in i mån av plats.

5. Cinéphiles – sök ackreditering som filmentusiast. Kan komma in på vissa visningar men oxå i mån av plats. Måste ansöka tidigt.

6. Annars åk dit och upplev atmosfären. Franska rivieran är väldigt vacker och bör besökas.

Jag får tacka för mig och årets filmfestival i Cannes. Vi ses garanterat nästa år igen!

Au Revoir!

May 26, 2013 - Filmtips/recensioner    No Comments

Recension: Inside Llewyn Davis

“Inside Llewyn Davis” berättar historien om en singer-songwriter som utforskar New Yorks musikscen på 1960-talet.

Det här är garanterat inte en film för alla. Men jag gillade den. Dialogen är riktigt skön och passar till de välskrivna karaktärerna. Skådespelarna levererar och  som spelar Llewyn Davis är väldigt naturlig i sitt skådspel.

Filmen var betydligt mörkare än jag väntat mig. Den är väldigt annorlunda på ett sätt som osar Coen. Den blandar humor med allvar och har en skön balans där emellan.

Fotot är cleant och stilistiskt. Blandar färg med svartvitt på ett bra sätt. Folksångerna som framförs är även de väldigt bra och behagliga att lyssna på.

Om filmen lyckas knipa guldpalmen får vi vänta med och se, men om ni frågar mig är det inte helt omöjligt!

Betyget blir 4 av 5.

llewyn1 Llewyn4 Ll3

May 26, 2013 - Mitt liv som film    No Comments

Hur funkar filmmarknaden i Cannes?

Filmfestivalen i Cannes är välkänd världen över. Varje år reser folk till croisetten för att mingla och se film. Vad kanske inte alla vet är att det pågår en stor och viktig filmmarknad hela tiden.

Personer från olika distributionsbolag kommer dit i hopp om att vara först på att köpa rättigheterna till den ”bästa” filmen.

NonStop Entertainment har två personer på plats i år och har varit med i matchen sedan bolaget startades 1998. Dagarna ägnas åt att springa runt på en massa olika filmvisningar och viktiga möten. Jag fick möjlighet att prata med inköpschefen Jakob Abrahamsson för att få en inblick i arbetet på världens största filmmarknad

jakob

Berätta lite hur det funkar vid en upphandling av en film?

Det börjar faktiskt några veckor innan Cannes då vi får hundratals mejl från säljbolagen som representerar filmerna internationellt. Där listar de sina filmer som visas på festivalen, vilka som bara visas på marknaden och vilka projekt som kommer längre fram som man kan få möjlighet att läsa manus på.

Sen så plöjer vi igenom filmerna och plockar ut ett gäng kandidater som vi är intresserad av. När vi sen kommer till Cannes så träffar vi samma bolag som vi mejlat med. Man kanske sitter och ser en trailer, en promo på kommande filmer så man kan få ett litet hum om det är någonting intressant eller om det inte passar vår profil som bolag.

Men trots det väljer vi ut ett 50-tals filmer som vi skulle vilja titta på vilket i praktiken blir väldigt svårt då vi inte hinner se riktigt 50 hela filmer. Man springer oftast in och ut på filmer, kanske ger dom en halvtimme. Då hinner man se om den är väldigt dålig eller om den verkar lovande och intressant. Det blir väldigt mycket fragment av filmer. Det är förvånansvärt vad mycket man kan säga om en hel film på så kort tid egentligen. Den typ av film som lider av det här är långsamma draman som bygger upp en stämning över en tid. När du ser en halvtimme av den i mitten så kan du känna dig helt bortkommen, men det är en fantastisk film.

Om vi hittar en film som vi gillar så går vi antingen tillbaka till säljbolaget och sätter sig ner och börjar prata eller sköter man det på mejl/sms/telefon. För det första har man oftast fått något som kallas för ”asking price”. Det är lite som att köpa en lägenhet kan man säga, det finns ett pris som är utsatt och sen får du lägga ett bud. Till skillnad från att köpa lägenhet börjar oftast budgivning under ”asking price” då det oftast är satt ganska högt. Tanken med ”asking price” är att om säljbolaget får det, då ska dom egentligen i teorin signa och göra dealen på en gång. Därför sätter dom priset väldigt högt så dom inte riskera att få för lite betalt.

Sen är det ingen öppen budgivning så man får helt enkelt lita på säljagenten och känna av marknaden om det är någon som bjuder emot en. Oftast är säljagenterna väldigt uppriktiga med vem som bjuder och ungefär hur högt och om man vill bjuda över vart det måste landa. Då skickar man oftast iväg ett bud och säger; jag tycker den här filmen är värd x antal tusen dollar eller euro, för dom här länderna. Vi på NonStop köper gärna hela norden och Baltikum, andra köper kanske norden eller t.ex. bara i Sverige. Men vi vill ha alla dom länderna och alla rättigheterna för bio, dvd, digitala rättigheter, tv och så vidare. Sen får man oftast svar om det är för lite eller om vi måste vänta. Då svarar man med att; nej mitt bud gäller bara tills ikväll eller tills imorron för att stressa. Då säger dom; Men vi har andra distributörer som ska kolla på dem, tyvärr. Då får man antingen förlänga sitt bud eller spela ”hard ball” och ibland är det läge att spela ”hard ball” om man anar att man lagt ett bra bud, men att de bara vill testa och hitta någon som är villig att lägga en aningen högre.  Om man vet att man kanske håller på att göra ett kap, då vill man ju avsluta såfort som möjligt så att inte säljbolaget hittar andra som är villiga att betala mycket mer.

Vad för profil har NonStop?

Vi brukar säga att vi distribuerar bra film. Andra brukar kalla det kvalitéts film. Båda är naturligtvis ganska vaga begrepp, för det är ju klart att en film som ”Fast and the Furious 6” i sin genre också är en fantastisk film, ”Fast and the Furious 5” tyckte jag var en lysande racing-film, men det är inte den typen av film vi sysslar med. På engelska finns det ett ord som jag egentligen tycker beskriver det bättre och det är ”Up-market”. Filmer som kanske i Stockholm skulle gå på Sture eller Victoria och har en publik som är snäppet vuxnare, kanske 20+. Lite mer storstadsboende än små orter och det är oftast filmer som gillas av kritiker samt har chansen att vinna priser på festivaler. Inom dom ramarna rör vi oss. Men givetvis kan vi också köpa thrillers och asiatisk skräck eller vad det nu är, bara vi tycker det är bra i respektive genren.

Vad har störst betydelse vid ett inköp av en film?

Det är en kombination av massa saker. Regissörer spelar ganska stor roll för den typ av film vi jagar även skådisar. En trailer och promo kan vara ganska intressant för det är ju oftast den tydligaste fingervisningen om vad för film det kan vara. Sen kan ju även en trailer/promo klippas för att se ut som något helt annat också. Vi hade en film som var med i Cannes förra året som hette ”Cosmopolis” där en utmärkt trailer och promo får det att framstå lite mer som ”Fight Club” men filmen i sig är en betydligt lugnare historia. Så man kan inte lita 100 % på en trailer eller promo. Sen spelar det lite roll vilket säljbolag som har filmen, man vet och lär sig att vissa säljbolag är duktiga på att hitta bra filmer.

Vad bestämmer priset för ett inköp?

Det som är ett rimligt pris för oss bygger på hur många vi tror kommer se filmen på bio, om vi tror den kommer sälja dvd: er, Itunes-nedladdningar, hyras ut på Sf-anytime och om vi kan sälja den till betal TV. Även vilka priser vi kan få ut där. Det är utifrån det som vi sätter vårt bud och naturligtvis vill vi få in mer pengar än vad vi lägger ut.

Vilken är den dyraste Cannes-filmen i år samt den dyraste som ni köpt?

Dyraste i år är nog Martin Scorseses ”Silence” som jag vill minnas de ville ha 1,5 miljon dollar för. Jag ska inte säga några priser, men något av det dyrare vi köpt var ”The Wrestler” med Mickey Rourke för några år sen.

Vilka guldkorn har ni hittat på Cannes filmfestivalen i år?

Vi har köpt några stycken filmer, men värt att nämna är den bästa som jag har sett här nämligen ”The Selfish Giant” i Directors Fortnight av Cleo Bernard som gjorde en film som hette ”The Harbor” som kom för några år sedan. Brittisk uppväxtskildring som är helt knivskarp och det är något som passar oss. Vi har haft ett helt gäng såna som ”Fish Tank” och ”This is England”. Den här är egen men tillhör ändå en grupp av filmer som har funkat bra för oss tidigare. Sen har vi köpt en helt annan typ av brittisk film och tv-serie faktiskt. Uppföljaren till ”Trip” med Steve Coogan och Robert Brighton?. Nu ska dom åka till Italien för att äta och gnabbas. Så ”Trip to Italy” heter den. Tillslut är det Shane Meadows dokumentär om ”Stone Roses” som heter ”Stone Roses Made of Stone” som är jättefin.

May 25, 2013 - Mitt liv som film    No Comments

Alexander Payne – en mästare!

Dagen till ära är tillägnad ingen mindre än filmskaparen Alexander Payne. Hans nya film  “Nebraska” är med i tävlan om den åtråvärda guldpalmen och pressvisades för första gången häromdagen. Det var en positiv buzz efter filmen och även under själva presskonferensen.Vad jag tyckte om filmen kan ni läsa HÄR.

payne   nebraska4   signerar

Alexander Payne är en regissör som fångats upp av både kritikerna och biopubliken runt om i världen. Han har sitt speciella sätt att berätta en historia där han alltid lyckats hitta en perfekt balansgång mellan humor och allvar.

Vi såg det i hans senaste film “The Descendants” med George Clooney i huvudrollen som belönades med en Oscar för bästa manus. Även hans “Sideways” som kom för några år sedan kammade hem guldgubben för bästa manuskript.

Alla hans filmer har även starka karaktärer som ger avtryck. Jack Nicholson som ensamvargen i “About Schmidt” eller Reese Whiterspoon i filmen “Election”.

Han fascinerar mig med sitt sätt att låta karaktärerna utvecklas på bioduken genom att låta det ta den tid det tar. Han är en sann filmskapare om ni frågar mig och en utav de bättre.

Men om det blir en guldpalm till Mr Payne återstår och se på söndag då priscermonin äger rum, men det skulle inte vara helt omöjligt om ni frågar mig!

payne3

May 24, 2013 - Filmtips/recensioner    No Comments

Recension: Nebraska

En alkoholiserad far och en son han inte haft kontakt med på länge åker genom USA till Nebraska där ett tävlingspris väntar på dem.

“Nebraska” är så enkel i sin helhet och det är just det som är det fina med filmen. En stillsam musikslinga som är återkommande, det enkla men fina svartvita fotot och skådisar som är näst intill okända för de flesta.

Kemin mellan karaktärerna känns äkta, främst mellan sonen, mamman och pappan. De briljerar med den sjukt välskrivna dialogen som får mig att skratta ett flertal gånger. Jag tänker ofta på hur jäkla duktig Alexander Payne är. Det är verkligen klockrent.

Även i hans nya film så finns en blandning mellan humor och allvar precis som hans tidigare filmer. Han är verkligem en mästare att lyckas hitta rätt balans mellan de två.

Det som lite talar emot filmen är speltiden som kunde ha kortats en del men inte mycket.

Vill man se en finstämd film i all sin enkelhet med en dialog som träffar hjärtat ska man se “Nebraska”. Den är fylld med härlig energi och värme.

Jag håller tummarna att guldpalmen går till dig Mr Payne!

Betyg 4 av 5

Nebraska film still

May 23, 2013 - Mitt liv som film    1 Comment

Presskonferens “Only God Forgives”

Onsdagen den 22 maj var dagen då “Only God Forgives” hade sin första pressvisning i Cannes och jag var där. En sak som var intressant med just den visningen var alla blandade reaktioner som biosalongen fylldes av när eftertexterna började rulla. När jag kom ut hörde jag tex någon som uttryckte:

– Pretentiöst! Det fanns ingen logik!

Sedan läste jag massa twitter kommentarer om folk som både älskade och hatade den. Om ni vill veta vad jag tyckte om filmen så kan ni läsa det HÄR.

Direkt efter filmvisningen var det dags för presskonferensen. Ovetskapen om  skulle komma eller inte befann sig som en kittlande känsla i kroppen. Men den försvann såfort jag såg namnskyltarna framme på bordet och hans namn saknades.

Men inga sura miner då det skulle bli intressant att få höra lite andra tankar kring filmen. Rummet var fullt av journalister/fotografer och stämningen var bubblande. Alla satt förväntansfullt och inväntade teamet bakom filmen, filmen som är en av årets snackisar här på festivalen. Varför den är en snackis kanske inte är så konstigt med tanke på att regissörens tidigare film “Drive” som kom för några år sedan gjorde succé här nere på Croisetten.

Plötsligt hör jag hur smattret från kamerorna drar igång och vetskapen av att teamet hade anlänt var konstaterad.

ko1   kristin1   kristin2   onlygod2   onlygod3   onlygodforgive4

Presskonferensen tog sin början och pågick i ca 45min. Det pratades givetvis en del om hur historien kom till men här är några helt annorlunda och udda noteringar som jag gjorde.

Ordet “Cumdumspter” förekommer i filmen och tillhör kanske inte ett av de vanligaste uttrycken. Hur det hamnade med i manuset var tack vare . När  frågade honom vad det fulaste man kan säga till en kvinna så svarade han just:

– Call her a cumdumpster!

I filmen är det  som får leverera repliken och det tog henne minst 8ggr innan hon kunde uttala det rätt.

Kompositören älskade verkligen sitt jobb med den här filmen. Eftersom den innehåller väldigt lite dialog så blir det mer utrymme för musiken. Det innebär mer jobb och ansvar vilket ledde till känslan av att han hade en av huvudrollerna i filmen.

 pratade om sin mörka roll och hur det här egentligen inte är hennes typ av film. Hon gillar inte att alls att se våld på film men hon drogs till att jobba med Nicolas. När hon såg “Bronson” så tyckte hon den var vacker och rörande. Den hade våld men med ett djup som berörde. Efter att hon läst manuset blev hon ändå intresserad av att spela en ny roll och eftersom Nicolas skulle regissera så bestämde hon sig för att köra. Nicolas gav en rolig kommentar:

– She had no problem turning into a bitch-witch!

 kände efter “Bronson”,“Valhalla Rising” och “Drive” att han ville göra något nytt, en film som går i en annan riktning. Såhär uttryckte han sig:

– It’s like your sex life getting boring, you have to spark it up!

Efter allt var över fick jag pressboken signerad av  & .

autograf_onlygodforgive   nicolas

May 23, 2013 - Filmtips/recensioner    No Comments

Recension: Behind the Candelabra

Innan Elvis, Elton John, Madonna och Lady Gaga fanns Liberace. Han var en otroligt begåvad pianist och underhållare som älskades av många. Det här är historien om det sex år långa och stormiga förhållandet mellan honom och den mycket yngre Scott Thorson.

Behind the Candelabra” är filmen som sagt skulle vara hans sista. Den premiärvisades för några dagar sen här i Cannes där jag lyckades se den. Det är en film med mycket humor och värme vilket märktes tydligt på publiken som ofta brast ut i skratt.

Det slår verkligen gnistor mellan  och  som levererar skådespel i toppklass. Deras mimspel tillsammans med den härliga dialog kommer få många att dra i  smilegroparna. Även den makalöst roliga plastikkirurgen spelad av  är grymt rolig. De kunde inte ha hittat någon bättre till den rollen.

Vi pratar alltså om väldigt mycket feelgood-vibbar. Mina tankar går åt favoritfilmen “Boogie Nights” då även den utspelar sig under 70-talet. Kostym/mask och scenografin är väldigt välgjort och fångar rätt tidsanda. Atmosfären som skapas är därför oemotsåndlig och man dras snabbt in i den.

Behind the Candelabra” är alltså en väldigt härlig och underhållande film som jag tror många kommer uppskatta. Den är lättsam och bringar många skratt. Det var även extra kul att ta del av historien om Liberace då jag inte hade den blekaste aning om vem han var innan jag såg filmen.

Betyget blir 4 av 5.

behindthecandelabra01_620x350 behind-the-candelabra-matt-damon-michael-douglas2 Behind-the-Candelabra-poster

May 23, 2013 - Mitt liv som film    No Comments

Strandbio med “Hajen”

Många är nog medvetna om att Cannes filmfestival är en sluten fest för bransch och pressfolk. Men det behöver inte innebära att det inte finns något för allmänheten att göra. När mörkret har lagt sig över croisetten så kan man nämligen bege sig till stranden för en härlig och annorlunda filmupplevelse.

Några kvällar under festivalperioden arrangeras det varje år strandbios där repetoaren brukar vara fylld av gamla goda filmklassiker. Förra året såg jag tex den allra första Bond-rullen och i år hade jag riktat mig in på herr juryordförandes klassisker “Hajen”. Övriga filmer som ingår i årets repertoar är Hitchcocks “Fåglarna” eller Luc Bessons “Det Stora Blå” m.fl.

En sak värt att tänka på är att vara ute i god tid, i alla fall om man vill ha en solstol och filt. Det är alltså först till kvarn om man vill lyxa till det lite. Personligen tycker jag att det är betydligt bekvämare att sitta i en solstol än att sitta rakt på stranden, speciellt när filmen har en längre speltid.

När jag anlände var det redan fullt med folk i kön men jag lyckades ändå hitta en bekväm plats bland stolarna. Solen var påväg ner och mörket börjad sakta krypa fram.

jag_innanbio   ko_bio   ko   jag_bio4   bio5   bio4

Jag var fylld med en viss förväntan att kanske självaste ordförande, Mr Hollywood aka Steven Spielberg skulle dyka upp och presentera filmen, men dessvärre fick jag nöja mig med skådespelaren Richard Dreyfuss vilket inte var helt fel det heller. Han inledde presentationen med att säga:

It’s my first time here in Cannes and it’s wonderful! The sand is…french!

Alla garvade lite grann och så avslutade han genom och fråga publiken om de sett filmen. Det var faktiskt några som inte hade det och till dom utbrast han:

– Hope it will scare the heck out of you!

Filmen drog igång och jag fick avnjuta den gamla godingen precis som jag minns den med den klassiska musiken under en nattsvart himmel i Cannes. Men efter en bit in i filmen så byttes plötsligt den mörka himlen mot ett färgsprakande fyverkeri. Det höll på och smattrade raketer i över fem minuter vilket bidrog ännu mer till den magiska upplevelsen som det här faktiskt är.

syrran   strandstolar2   jag_bio   bio3   bio_helbild   bio_fyverkerier

 Jag fick även en kommentar från en utav besökarna.

Det är jättemysigt. Atmosfären och stämningen är på topp. Man får dock se till att burra in sig i filten ordentligt för annars blir det riktigt kallt. Kylan är den enda nackdelen!

Det här är alltså ett väldigt bra tips till alla som funderar att åka till Cannes för att uppleva atmosfären kring festivalen men inte har någon ackreditering. Gratis är alltid gott och varför avstå från en filmupplevelse utöver det vanliga?

richard_dreyfuss

May 22, 2013 - Filmtips/recensioner    No Comments

Recension: Only God Forgives

“Gangstern Julian (Ryan Gosling) driver en thaiboxningsklubb, som fungerar som täckmantel för familjens narkotikaimperium. Då hans bror Billy mördas kommer deras mor Crystal (Kristin Scott Thomas) till Bangkok för att ta med sig liket från sin förste son hem och för att få Julian till att hämnas sin brors mord. Julian inleder jakten och upptas i en spiral av brutalitet som för in honom i sökljuset hos en beryktad Bangkok-sheriff som utövar sin helt egna form av rättfärdighetskarma.”

Efter fantastiska “Drive” var givetvis förväntningar på Nicolas Winding Refns nya film skyhöga. Lyckas han leverera? Inte så bra om ni frågar mig.

“Only God Forgives” är en film med väldigt lite dialog på ett negativt sätt och med scener som hela tiden påminner om varandra. Vi har det blå/röda neonfärgade ljuset, vida bilderna med en sakta inåkning samtidigt som vi hör den dånande stämningsfyllda musiken. Bitvis är det bra, men tillslut blir det alldeles för mycket.

Det känns hela tiden som den fokuserar mycket på ytan och inte innehållet. Historien är inte alls engagerande och man tappar intresset ganska fort. Den lyckas därför inte förmedla någon känsla förutom smärtan som genomsyrar bioduken under de olika tortyrscenerna. Drivet i filmen uteblir och speltiden känns längre än vad den egentligen är.

Det som är mest underhållande i filmen är dock psycho/bitch mamman som spelas av Kristin Scott Thomas. Hon har några repliker som får en att tappa hakan och som leder till garv.

Men har man förväntat sig en ny “Drive” så blir man helt enkelt besviken. Det hade jag gjort. Jag skulle istället rekommendera alla att se trailern som är ett mästerverk i jämförelse med filmen.

Dock kommer jag nog ge filmen en chans till om något år då det känns som det fanns något undermedvetet regissören försökte säga med vissa scener. Men eftersom jag upplevde filmen som en stor besvikelse så blir betyget därefter.

Betyget blir 2 av 5.

only_god_forgives_ver2_xlg  only2   only1

Pages:12»
UA-33590503-1