Nov 5, 2014 - Mitt liv som film    No Comments

Mina första filmer under festivalen!

Idag börjar ÄNTLIGEN Stockholm Filmfestival 2014. 201 filmer från 60 länder ska visas under 12 dagar! Jag hade förmånen att se några pressvisningar förra veckan och här nedan kan ni läsa vad jag tyckte om dom filmerna!

The Keeping Room

“Tre kvinnor barrikaderar sig i sitt hem mitt under det amerikanska inbördeskriget, alla män, fäder, bröder och drängar, är sedan länge inkallade i kriget och antas vara döda eller försvunna för alltid. När två galna nordstatare närmar sig gården rustar kvinnorna för strid i ett unikt drama som skildrar kvinnornas bortglömda vardag under det amerikanska inbördeskriget.”

The-Keeping-Room-Movie-2

Det här var en lågmäld, mörk och tät drama/thriller. Starka kvinnoporträtt under det amerikanska inbördeskriget blir en väldigt intressant och spännande filmupplevelse. Saknar dock ett litet driv i början av filmen innan historien tar fart. Men det är en bra och stark filmupplevelse!

Betyget blir 3,5 av 5.

White God

“I denna “Lassie gone bad” ser vi 13-åriga ensamvargen Lill som tillsammans med sin hund, Hagen, blir dumpad hos sin buttra far. Fadern gör sig av med hunden som blir infångad och bestialiskt tränad till kamphund. Men det är inte bara Hagen som blir bitsk. Snart står världen inför en hundarnas revolution – vem kan stoppa den?”

white-god

Den här filmen prisbelönades när den tidigare i år visades i Cannes under filmfestivalen. Det är ett gripande drama där hundar har den centrala rollen. Det är en minst sagt annorlunda filmupplevelse som genomförs fantastiskt. Jag imponeras stundtals av hundarna och deras agerande i filmen. Den berättar en viktig historia och lyckas verkligen beröra. Jag rekommenderar den starkt.

Betyget blir 4 av 5.

The Riot Club

“Oxfordstudenterna Miles och Alistair försöker under en utekväll bevisa att de har vad som krävs för att vara med i »The Riot Club«, en traditionstyngd elitklick. Om några år kommer dess medlemmar att sitta på samhällets tyngsta poster men innan dess ska de få erfara gruppdynamikens mest destruktiva sidor.”

The Riot Club

Jag blev riktigt provocerad av den här filmen. Killarna beter sig verkligen som riktiga svin och det går helt överstyrd. Jag har svårt att finna empati för någon i filmen och där brister det rejält. Det är dock intressant att ta del av deras kultur  till en början, men i slutändan blir det här en film i glömskan.

Betyget blir 2 av 5.

Gentlemen

“Blåslagen barrikaderar sig författaren Klas Östergren i den excentriske Henry Morgans paradvåning på Hornsgatan i Stockholm där han hyr ett rum. Allt började ett år tidigare när Klas möter Henry på boxningsklubben Europa och dras in i hans osannolika värld. Henry, som med dödsförakt delar älskarinna med den ljusskygge affärsmannen Wilhelm Sterner, är nu spårlöst försvunnen och Klas fruktar för sitt liv. Desperat nedtecknar han krönikan om Henry Morgans fascinerande liv och äventyr.”

Gentlemen1-e1408923309277

Jag hade enormt höga förväntningar inför den här filmen efter att ha sett Mikael Marcimans “Call Girl”. Tyvärr faller den platt då den känns alldeles för spretig och rörig. Det är för mycket information och karaktärer som presenteras under alldeles för snabb tid. Den hade mått betydligt bättre av att göra tydligare kapitel indelningar där man väljer vad varje kapitel ska handla om. Den hade även kunnat funka perfekt som en tv-serie i tex fyra delar. Men det är OTROLIGT snyggt och scenografin samt kostymen är fantastisk att vila ögat på. Fotot ramar också in filmen väldigt fint.

Betyget blir 3 av 5.

Flugparken

“I Jens Östbergs debutfilm har Kristians liv blivit en balansakt mellan hans ömsinta sida som förskolelärare och den uppdämda aggressivitet han härbärgerar efter uppväxten mitt bland hockeyomklädningsrummens destruktiva härskartekniker. När hans vän Alex försvinner spårlöst efter en stökig festnatt blir det vändpunkten som får hans liv att spåra ur.”

947eabf072687b79_org

Sverrir Gudnasson spelar huvudrollen i detta mörka och annorlunda drama. Han gör sin roll trovärdig och väldigt bra. Filmen är intressant då den skiljer sig väldigt mycket från vanlig svensk film vilket jag gillar. Den har ett puttrande obehag som jag dras in i, men det känns ändå som något saknas. Jag kan dock inte sätta fingret på vad det är. En helt klart sevärd debutfilm av Jens Östberg.

Betyget blir 3 av 5

The Tribe

“I Miroslav Slaboshpitskijs långfilmsdebut finns varken talad dialog eller undertexter, för hat och kärlek behöver ingen översättning. På en internatskola för döv-stumma dras den nya eleven Sergej genast in i ungdomsgänget som ägnar sig åt rån, mutor och prostitution. Filmens ordlösa ungdomsskildring är en lika vacker som pessimistisk ögonblicksbild från ett samtida Ukraina.”

the-tribe-from-the-alpha-violet-catalog

På pappret är det här en film som låter väldigt intressant, men det fungerar inte riktigt i längden. Historien skildras på ett väldigt avskalat sätt utan någon som helst musik, ingen voice-over och det finns heller ingen undertext. Teckenspråk är ett främmande språk för mig och därför saknar jag textningen. Därför får jag svårt att engagera mig i filmens karaktärer. Det blir mest att man skrapar lite på ytan och inget mer. Vissa scener känns även upprepande och hade kunnat skippats helt och hållet. Jag tror faktiskt filmen hade funkat betydligt bättre som novellfilm.

Betyget blir 2 av 5.

Camp X-ray

“En ung kvinna börjar jobba som vakt vid USA:s ökända Camp X-Ray, miljön är hård, aggressiv och sexistisk, både gentemot fångarna och henne. I den fientliga miljön är det till slut en av lägrets fångar hon känner sig som närmast. I Peter Sattlers regi växer en märklig vänskap fram där Kristen Stewart och Peyman Moaadi får spela ut sina fullständiga register.”

kristen-stewart-camp-x-ray-movie-photos-hq-_1-forward-march-kristen-stewart-s-new-camp-x-ray-trailer-hits-hard

Peter Sattlers regidebut skildrar ett väldigt intressant möte mellan två människor och hur deras relation suggestivt byggs upp. Skådespelet är väldigt bra och Kirsten Stewart samt Peyman Moaadi levererar båda trovärdiga porträtt. Jag gillar den stämningsfyllda musiken som är genomgående under filmen. Tempot är lågmäld vilket känns befogat med tanke på filmens historia. En stark och gripande regidebut.

Betyget blir 3,5 av 5.

Se nu till att se MASSA filmer och njut ordentligt under festivalen i biomörkret!

UA-33590503-1