Nov 28, 2012 - Filmtips/recensioner    No Comments

Recension: Amour

Paret Anne och George, som är i 80-årsåldern, älskar varandra djupt, trivs bra tillsammans och delar ett stort musikintresse (båda har arbetat som pianolärare). Deras tillvaro förändras radikalt när Anne drabbas av en stroke. Eftersom Anne under inga omständigheter vill hamna på ett äldreboende beslutar sig George för att på egen hand vårda hustrun hemma i Parislägenheten. Men allt eftersom tiden går försämras Annes hälsa och det blir en allt tuffare uppgift att handskas med…

“Amour” är den österrikiske regisörren Michael Hanekes nya film som lyckades knipa hem den prestigefyllda Guldpalmen under Cannes filmfestival (hans andra palm). Nu efter att ha sett filmen kan jag förstå varför. Det här är en riktigt stark film med ämnen som kärlek och döden i en klassisk Haneke tappning.

Till att börja med så vet vi ju att Michael Hanekes filmer inte alls är lätta att ge sig an på. Det här är inget undantag. Det gäller verkligen att man är på rätt humör när man ser den. Filmen har ett väldigt lågmäld tempo i form av långa tystnader och kameratagningar. Därmed lämnas mycket fokus på skådespelerit som sköts mästerligt av Emmanuella Riva och Jean-Louis Trintignant. Det lyser verkligen om dom på bioduken och de har en kemi utöver det vanliga. Deras blickar och kroppspråk träffar helt rätt och förmedlar en känsla av ömsesidig ömhet och respekt till varandra. Båda är även så otroligt söta att titta på. Isabelle Huppert gör en biroll i filmen och hon är lika fantastisk som vanligt.

Ämnen som kärlek och döden har sällan skildrats så realistiskt och äkta som i “Amour”. Han låter oss verkligen följa vägen mot utplånandet och döden utan att väja en sekund. Han väljer även att göra det utan någon pålagd musik vilket jag tycker är fascinerande. Historien är så stark och bra berättad att vi ändå grips med och vägrar att släppa taget. Det är även befriande att se hur Haneke skildrar allting på att sätt som varken är mer eller mindre utan precis som vardagliga saker är. En scen som fastnade på min näthinna är när George ska försöka fånga en duva som har råkat flyga in i lägenheten. Den är så otroligt vacker i sin enkelhet.

“Amour” är som sagt en minst sagt udda och väldigt gripande filmupplevelse. Det är något utöver det vanliga. Om jag skulle finna något som är negativt är väl att filmen skulle kunna ha kortats något, annars har Michael Haneke ännu lyckats göra en mästerlig film. Rekommenderar därför varmt alla att gå och se den!

Betyget blir en stark 4,5 av 5

      

Got anything to say? Go ahead and leave a comment!

UA-33590503-1