Idag har filmen “One more time with feeling”premiär på biografer runt om i hela världen. Den visas exklusivt och enbart idag.
Vi träffade regissören Andrew Dominik(”Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford” och ”Killing them softly”) och pratade om det känsliga ämnet som har präglat inspelningen av vad som från början var tänkt som en konsertfilm.
Nick Caves ena 15-åriga son dog förra sommaren mitt under arbetet med hans senaste album. Det var inte bara hans och resten av familjens liv som påverkades brutalt utan traumat kom såklart även att göra intryck på Caves konst.
– Hur kommer det sig att du har gjort den här filmen?
Nick Cave som jag känner sen innan frågade mig i december förra året om jag ville göra en film om inspelningen av hans senaste album. Självklart sa jag ja. Hans son hade ju gått bort tidigare under året och han var väldigt påverkad sorgen och förlusten. Nick är en privat person och ville egentligen inte prata med pressen om det, men han förstod att frågorna skulle komma. Han tänkte att en film kunde fungera som hans uttalande om det hemska, samtidigt som det kunde vara ett sätt att ta sig vidare i livet. Filmen är inte tänkt vara terapeutisk, utan fungerade kanske mer som en tillfällig krycka. Många låtar speglar såklart hans känslor kring tragedin.
-När började ni spela in?
I februari började vi och sedan filmade vi lite till i april. Det var snabba puckar, men det mesta är improviserat så det behövdes inte mer tid. Jag gick till jobbet varje dag och visste aldrig vad det var som skulle hända. Det var rätt befriande för alla inblandade.
– Hur var samarbetet mellan dig och Nick?
Vi hade en deal att jag fick filma och fråga vad jag ville så kunde Nick sedan efteråt välja att ta bort vad han ville. Det kändes som en schysst deal så båda kunde bli nöjda.
– Har er relation påverkats något?
Nej inte direkt. Mycket blev ju sagt under arbetets gång så vi har inte hörts dagligen efter det om man säger så. Men nej. Vi är där vi alltid har varit.
– Vad tyckte han när han såg filmen första gången?
Han hade blandade känslor. Han är en väldigt privat person så det var ju inte ett lätt beslut att göra detta, men samtidigt ville han berätta om vad som hänt utifrån deras perspektiv deras sorg. Nick har bearbetat det mesta i sitt liv i sin konst och den här tragedin är såklart en stor del av hans liv, något som aldrig kommer gå bort, det är ett sår som aldrig kommer läkas ihop. Nick och hans fru Susie såg filmen samtidigt. Hon gillade inte delarna med henne och han gillade inte delarna med honom, men de gillade varandra och när det rådfrågande Warren (Nicks äldsta vän och medlem i bandet The Bad Seeds) sa han att han gillade allt och då fick Warrens ord väga tyngst.
– Varför ville du använda dig av 3D?
Jag älskar 3D! Har alltid velat göra svartvit film i 3D, så det gjorde jag! Jag tycker att det ger en extra dimension till berättandet. Framförallt när det inte är så mycket handling eller dialog annars. ”One more time with feeling” är en film som jag vill ska upplevas och kännas. Det är inte någon särskild intrig som ska följas, utan kameran förmedlar känslor som musiken ger upphov till. Sedan ville jag gärna skapa en teatral känsla, mångbottnad. Så fungerar enligt mig musik också varför jag tyckte det passade särskilt väl med 3D just i detta.
– Hur var det att jobba med fotografen Benoít Debie? (Mannen bakom kameran i flera av Gaspar Noes filmer till exempel.)
Som sagt är ju fotot en viktig del av berättande här, det är kameran som tar och ger bilderna. Vi använder en riktig 3D-kamera, den är stor och otymplig, väger typ ett ton. Så helt lätt var det inte alla gånger. Vi ville komma nära det vi filmade, ta fasta på intimiteten, vilket såklart inte var så lätt just på grund av kamerans storlek. Benoít är beslutsam och självsäker och vet vad han gör. Dessutom gillar vi samma saker visuellt så jag litade fullt ut på honom. Vi kommunicerade med tecken och gester för att inte störa det som skedde framför linsen och funkade perfekt.
– Vad blir ditt nästa projekt?
Jag ska göra en film om Marilyn Monroe efter Joyce Carol Oates roman ”Blonde”. Vi börjar filma i januari nästa år. Det känns spännande.
– Har du hittat din Marilyn?
Jag är ledsen men det är tyvärr för tidigt att prata mer om det.
”One more time with feeling” visas som sagt unikt endast idag på biografer i hela världen. Dagen innan det nya albumet Skeleton Tree släpps.
Här har ni trailern till filmen!
Nu tycker jag du ställer in alla planer du har för kvällen och istället ser den här gripande filmen!
Det skulle inte förvåna mig om Natalie Portman blir nominerad till en Oscar i början av nästa år.
Hon spelar nämligen presidenten John F Kennedys fru Jacqueline i Pablo Larrains nya film “Jackie” fantastiskt bra.
Det är en otroligt bra och intressant skildring där vi får följa Jaqueline Kennedy dagarna efter att hennes man blivit skjuten.
Fotot består mestadels av närbilder, vilket innebär att Natalie Portman måste haft en stor utmaning att kunna förmedla och få fram rätt känslor med endast blickar och ansiktsuttryck, men hon gör det galant.
Jag älskade hur Pablo Larrain valt att använda riktigt arkivmaterial för att återskapa vissa händelser.
En favoritscen är när Natalie Portman sitter i en bil, kameran är placerad utanför, och vi ser hur bilen åker iväg medan människor står och ser på. Reflektionen av människorna är äkta arkivbilder från händelsen och det är verkligen superskickligt gjort.
Sen älskade jag musiken i filmen, utan den hade det verkligen inte blivit densamma. Mica Levi är en fantastisk kompositör och vi känner tydligt igen likheter från soundtracket till hennes tidigare film “Under The Skin”.
Här är lite bilder ifrån presskonferensen!
Missa INTE att se “Jackie” när den når biograferna!
Alicia Vikander är inte den enda svenska stjärnan som besöker Venedigs filmfestival i år. Även Vera Vitali är här för att promota filmen “Brimstone” som är med i huvudtävlingen.
En våldsam western med bla Guy Pearce, Kit Harrington och Dakota Fanning i huvudrollerna.
Trots stekande värme träffade vi en mycket glad och förväntansfull Vera några timmar innan världspremiären och pratade om hennes Hollywood-debut, hur det kom sig att hon fick rollen och hennes bästa biominne.
Här kan ni se vår intervju med henne!
Efter intervjun lyckades jag få syn på snyggingen James Franco och jag var tvungen att fråga om en bild.
I helgen fick jag äran att träffa två världstjärnor, som även är gifta med varandra, nämligen Liev Screiber och Naomi Watts.
De träffades för 10 år sedan och blev tillsammans under inspelningen av “The Painted Veil”.
Nu är de i Venedig då båda spelar mot varandra i boxningsdramat “The Bleeder”.
Live Screiber har huvudrollen som boxaren Chuck Wepner vars liv Oscarsbelönade filmen “Rocky” är baserat på.
Jag vart otroligt chockad och glad när ett mejl landade i min inkorg om att jag fått intervjuer bekräftat med båda skådisarna men även regissören Philippe Falardeau. Det var något som jag inte alls hade räknat med.
Här är två bilder ifrån intervjutillfället.
Alla var otroligt ödmjuka och trevliga. Mest förvånad var jag över Liev Schreiber som jag haft en hårdare bild av. Han var snäll som en nallebjörn.
Naomi Watts har tillhört en av mina personliga favoriter sen hon slog igenom stort med David Lynchs mästerverk “Mulholland Drive”. Fantastisk fin och underbar skådespelerska.
Resultatet av intervjuerna kommer publiceras framöver.
Mel Gibson har återigen regisserat en film, nämligen “Hacksaw Ridge”.
Det är den sanna berättelse om militärläkaren Desmond T Doss som vägrade bära vapen under kampen för att ta över det ökända japanska fästet Hacksaw Ridge under andra världskriget.
Andrew Garfield har huvudrollen som Desmond och i övriga roller finner vi bla Vince Vaughn, Sam Worthington, Teresa Palmer, Hugo Weaving m.fl.
De var på plats här i Venedig för att representera filmen och jag fick lite bilder med dom.
Modeskaparen och regissören Tom Ford är i Venedig med sin andra egenskrivna långfilm Nocturnal Animals, som är en suggestiv och mycket spännande thriller med bland andra Amy Adams, Jake Gyllenhaal, Michael Shannon och en otäckt övertygande Aaron Taylor Jones i huvudrollerna.
Igår hade filmen världspremiär och jag hade bestämt mig för att gå på den berömda röda mattan tillsammans med Jonna, min kompis Lee och hennes syster Sophie som var på besök.
För att gå på visningen krävs biljett och det som är så fantastiskt med Venedigs filmfestival är att vem som helst får köpa biljetterna.
Därför hade vi alla köpt varsin biljett för 450kr redan i början av augusti direkt när de släpptes. Visningarna är väldigt populära och såldes givetvis slut på en sekund.
Men allt gick inte riktigt som planerat…
Vi trodde nämligen filmen skulle börja 19.30 och fick smått panik när det visade sig att den skulle börja 45min tidigare.
Det blev en väldigt stressig kväll där vi snabbt fick byta om till finkläderna och skynda oss till båten som går mot Lido.
Som tur var hann vi och tajmade precis Jake Gyllenhaal på den röda mattan. Också inför denna premiär hade fansen samlat sig tidigt på morgonen för att komma så nära sina idoler som möjligt och för många var inte väntan förgäves. Filmens skådisar tog sig tid och skrev autografer inför pressens smattrande kameror.
När vi kom in på bion såg vi filmens stjärnor anlända och vi lyckades få en bild tillsammans med regissören Tom Ford.
Här kan ni se en suddig Jake Gyllenhaal i bakgrunden.
Själva filmen hade inte en riktigt lika bra start och efter 15 minuter fick den stoppas för att börja om igen. Kvaliteten på ljudet var under all kritik och bilden hackade illa så att arga åskådare högljutt började bua för att tydligt visa sitt missnöje.
Filmens regissör och stjärnor tog dock det hela med ro och passade på att kliva ner från sin balkong för att hälsa på oss vanliga människor i den lilla pausen som uppstod.
Till vår enorma förtjusning såklart. Sedan var det dags igen. Salongen släktes ner och filmen började rulla, denna gång utan avbrott.
Filmen var otroligt bra och rekommenderar starkt att ni ser den när den får biopremiär här i Sverige. Det blev stående ovationer och massa applåder.
Efter filmen lyckades jag få syn på Juno Temple och bad om en bild. Hon ställde snällt upp.
Sedan fortsatte vi på Palazzina G för lite fest! Det var en väldigt rolig och lyckad kväll trots miss med tiden!
Här kan ni se en liten dokumentation som jag gjorde under kvällen!
Vår svenska stjärna Alicia Vikander är i Venedig för andra året i rad. Förra festivalen visades The Danish girl i vilken Alicia spelar Gerda Vegener, en roll som hon senare belönades för med en Oscar för bästa kvinnliga biroll.
Denna gång närvarar hon vid festligheterna med sin käresta Michael Fassbender som är hennes motspelare i Derek Cianfrances senaste film Fyren mellan haven.
En mycket ödmjuk Alicia talar under presskonferensen varmt om sitt svenska ursprung och sin tacksamhet för möjligheterna hemma som lett henne dit hon idag är.
Fyren mellan haven är ett starkt och väldigt gripande drama om barnlöshet och längtan efter en familj.
Alicia och Michael spelar det av livet hårt drabbade äkta paret Tom och Isabell och båda pratar under presskonferensen om utmaningen att agera i en film som handlar om ett tungt ämne de tacksamt nog saknar direkta erfarenheter kring.
Samstämmigt påpekar de ändå att de haft stort stöd av varandra i många svåra scener.
Redan tidigt på torsdagsmorgonen hade folk börjat vänta utanför röda mattan för att få skaka hand med stjärnorna.
En mycket trevlig och glad Alicia och en likaledes behaglige Michael tog sig båda tid och skrev autografer och tog bilder med ett stort antal lyckliga fans.
Se vår film från röda mattan!
Här har ni några bilder från mitt Alicia & Fassbender moment!
Sen fick jag även en bild med regissören Derek Cianfrance innan han försvann in på filmvisningen.
“Fyren mellan haven” har Sverigepremiär den 2 december.
Damien Chazelle har gjort en orginell och mästerlig musikal med sin film “La La Land”. Jag fullkomligt älskade den. Supermycket feelgood och visuellt bländande.
Den har definitivt stora Oscarschanser senare i år.
Här är två bilder från presskonferensen som ägde rum tidigare idag.
På kvällen var vi på Palazzina G där den officiella efterfesten ägde rum.
Vi fick en bild tillsammans med underbara Emma Stone.
Mitt liv som film 
No Comments 
