Browsing "Mitt liv som film"
Feb 10, 2015 - Mitt liv som film    No Comments

Världspremiär av svenska filmen Cirkeln!

Under tisdag förmiddag så passade jag på att filma runt lite kring festivalområdet. Olika lokaler, biografer och människor i rörelse. Sen satt jag även och tankade in materialet på min hårddisk.

När klockan närmade sig lunchtid var det dags för Wim Wenders nya film “Every Thing Will Be Fine” med James Franco, Rachel McAdams och Charlott Gainsbourg i rollerna.

75

Det var en väldigt seeeeg film som inte kändes engagerande för fem öre. Den började väldigt starkt men föll sedan platt.

Jag fick ingen som helst känsla för karaktärerna.Filmen var konstigt nog i 3D vilket är så himla ologiskt, det tillförde inte ett smack.

wim_wenders_press

Efter filmen gick jag på presskonferensen för att lyssna lite, men det fick bli en snabbis då jag skulle på världspremiären av den svenska fantasyfilmen “Cirkeln”.

Så det blev snabbt att hoppa in i en taxi för att åka till biografen som låg en bra bit ifrån festivalområdet.

Vad kan jag då säga om “Cirkeln”? Jag låter min kollega Jonna sammanfatta filmen!

 SE FILMEN HÄR

Efter filmen passade vi på att höra med publiken vad de tyckte om filmen och om de såg fram emot en uppföljare.

På kvällen var vi väldigt trötta men hungriga, så det blev ett besök på Schiller Burger för en smarrig burgare och lite sötpotatis pommes frites! Mums!

burgare   fest3   fest4

Sen lyckades vi hitta en mysig bar i Neuköln på Orhienstrasse där vi tog varsin öl innan vi kastade in handduken för kvällen.

Feb 9, 2015 - Mitt liv som film    No Comments

Mer film och intervju med Maisie Williams!

Måndagen i Berlin började med pressvisningen av Justin Kellys debutfilm “I Am Michael” med James Franco i huvudrollen.

Den handlar om en gayaktivist och grundare till en tidning som blir “frälst” från sin homosexualitet efter att ha vänt sig till gud. En otroligt intressant historia och karaktärsskildring som berör.

6a00d8341c730253ef01b7c7005299970b

Jag lyckades dock inte så slutet av filmen då vi var tvungna att rusa till vår intervju med Maisie Williams eller Arya Stark som de flesta känner henne som. Hon var otroligt enkel att göra med och sprudlade av energi.

jag_maisie

När intervjun var klar så sprang vi till presskonferensen för “I Am Michael”.

jamesfranco   jamesfranco2   franco4

Efter den var det dags att kasta sig till nästa film som blev “Nasty Baby” med Kristen Wiig i en av rollerna. Den handlar om ett gaypar som försöker skaffa barn tillsammans med sin bästa kompis. Hon spelar bästisen.

nastycbw

En riktigt underhållande film med sköna repliker och karaktärer. Allt kändes så himla naturlig även om den spårade rejält på slutet.

På kvällen passade jag på att få min dagliga dos av lite stjärnglans! Jag hamnade på presskonferensen av “Woman in Gold” där Helen Mirren, Ryan Reynolds, Daniel Brühl och Max Irons närvarade.

helen_mirren2   reynolds2   brühl

För att se en filmsnutt från presskonferensen klicka HÄR

press_panorama

Feb 8, 2015 - Mitt liv som film    No Comments

Första dagarna på Berlin Filmfestival!

Första dagen i Berlin började med lite strul kring min ackreditering, men som tack och lov löste sig efter lite snack med presscentret.

Därefter blev det att skynda sig till en av biograferna som låg en bit från Potsdamer Platz för att se filmen “45 years” av Andrew Haigh. Förväntningarna var ganska höga med tanke på att jag älskar regissörens tidigare film “Weekend” och tv-serie “Looking”.

Han lyckas leverera ett fint, lågmäld och intimt drama om ett 45 år långt äktenskap. Båda huvudrollsinnehavarna briljerar, även om det är Charlotte Ramplings film i slutändan.

45-years-movie-berlin-film-festival

Till lunch käkade vi den obligatoriska currywursten. Vi hittade ett diner i närheten av presscentret där vi fick serverat en XXL Currywurst med pommes och coleslaw för en hundring. Riktigt smarrigt var det.

currywurst2   jag_currywurst   jonna_currywurst

Sen var det dags för dagens andra film som blev Angelica. Jag hade förväntat mig en spännande och gripande drama/thriller men fick istället motsatsen. Det var en fruktansvärt dålig film som kändes amatörmässig rakt igenom! Usch vad jag ångrar att jag spenderade tid på den.

Efter filmen ordnade jag med lite förberedelser inför min intervju med Andrew Haigh. Han visade sig vara en otroligt soft snubbe, väldigt sympatiskt och ödmjuk. Intervjun gick strålande och resultatet kommer publiceras senare på MovieZine. Jag fick även filmen “Weekend” signerad av honom.

jag_andrew   lookingsignerad

På kvällen mötte jag upp en kompis som nu bor i Tyskland för lite öl! Det var väldigt trevligt men tyvärr var jag tvungen att rusa efter ett tag då jag skulle på pressvisningen av filmen “Life”.  Tyvärr hann den bli helt fullsatt så jag fick istället röra mig raka vägen hem. Där lagade jag en fantastisk god middag tillsammans med min lika fantastiska vän Jonna!

jag_stefanie   middag

Lite senare kom även två kompisar förbi för lite förfest. Sen hamnade vi alla på Dyke Hards efterfest som var riktigt lyckad, enda nackdelen var att folk rökte inomhus! Så jäkla vidrigt men det fick avsluta en perfekt första dag i Berlin.

Andra dagen i Berlin började givetvis alldeles för tidigt. Vi hade gått och lagt oss kring fyra på morgonen och gick upp strax efter sju. Vi var nämligen tvungna att vara på presscentret innan 08.30 för att ställa oss i kö för att hämta ut lite biljetter. Men vi lyckades iaf ta oss dit, även om vi var riktigt bakis och stank rök.

När biljetterna var uthämtade gick vi på den tidiga pressvisningen av “Mr Holmes”. En fin film med en fantastisk Ian McKellen. Vi hamnade även en kortis på presskonferensen som ägde rum efteråt.

mr-holmes  ian_mckellen   lauralinney

Men vi var tvungna att dra innan den slutade för att hinna med Terrence Malicks “Knight Of Cups”. Det var en av de filmerna som jag såg mest fram emot, därav var besvikelse stor efteråt.

Upprepande är ordet som beskriver den bäst. Det var en massa kvinnor, pooler, lyxvillor, hotellrum, stränder och stora landskap. Sen blev det mer av allt. Som alltid med Malicks filmer är den väldigt fin, men det lyckas inte hålla intresset vid liv hela vägen då den i slutändan blev väldigt tråkig.

Efter filmen skulle vi gå på tillhörande presskonferens men som såklart blev full. Istället fick vi nöja oss med en tv-skärm i presscentret.

Jag lyckades ändå skymta Natalie Portman och Christian Bale när de lämnade filmpalatset mellan alla autografjägare som spenderat timmar i kylan för att få sig en signatur eller selfie.

På kvällen valde jag att ta mig till röda mattan av filmen för att få se mer av stjärnglans och filma lite. Jag lyckades ganska bra eller vad säger ni!?

Klicka HÄR för en film på Natalie Portman.

panorama_palatset   portman3   portman1   jag_berlinale   bale2   bale1

Jag hade även turen att möta juryns ordförande och favoritregissören Darren Aronofsky som glatt signerade favoritfilmen “Requiem For A Dream”.

darren   jag_darren   requiemsignerad

Sen avslutade jag dagen med att se “Woman in gold”, ett drama med Helen Mirren och Ryan Reynolds i huvudrollerna. Det var en otroligt gripande och fascinerande historia.

Helen Mirren är som alltid väldigt bra och Ryan Reynolds imponerar i filmen. Det var en film som jag skulle vilja påstå är årets “Philomena”. Rekommenderar varmt.

Feb 6, 2015 - Mitt liv som film    No Comments

Berlin – Here I Come!

Ikväll flyger jag till Berlin med min underbara vän och kollega Jonna! Vi ska för första gången ta del av Berlins filmfestival.

1723086_10152968135483281_8237210865296637241_n

Under Stockholm Filmfestival förra året lyckades nämligen jag och Jonna vinna vår resa till Berlin. Tävlingen gick ut på att gestalta ett av länderna som representerades under festivalen och vi valde Frankrike. Här har ni vår vinnartolkning!

10003491_10152344423336582_1165826430810803795_n

Jag ser verkligen fram emot att för första gången resa till Berlin. Det ska bli superkul att få uppleva staden men framförallt filmfestivalen som jag hört så mycket om. Två filmer som jag är extra taggad inför är:

Knight of CupsTerrence Malicks nya film med Natalie Portman & Christian Bale i huvudrollerna!

45 Years – Regissören till fantastiska “Weekend” och tv-serien “Looking” är tillbaka med en ny film!

45years

Sen finns det en drös andra filmtitlar som jag tycker verkar intressant:

I Am Michael

Nasty Baby

Life

Every Thing Will Be Fine

Angelica

The Diary of a Teenage Girl

Selma

Woman in Gold m.fl.

Jag kommer befinna mig på plats i en vecka och rapportera för MovieZine.

Glöm inte att spana in deras hemsida för det absolut senaste! Ni kommer även hitta massa roliga klipp på deras egna youtube-kanal som ni hittar HÄR.

När jag är hemma igen så kommer jag publicera fler inlägg om min vistelse och massa härliga bilder!

Ha det bra tills dess!!!

angelica   20141228-025232-pic-44456533   MV5BNjc0NzY3OTE0Nl5BMl5BanBnXkFtZTgwNDUyODA4MzE@._V1_SX214_AL_   nastycbw   diary-teenage-girl   6a00d8341c730253ef01b7c7005299970b

Feb 6, 2015 - Mitt liv som film    No Comments

Damien Chazelle om “Whiplash”

Förra året när jag var i Cannes så fick jag inte bara intervju J.K Simmons utan även Damien Chazelle som regisserade Oscarsnominerade “Whiplash”.

Här har ni min intervju med honom.

Du har jobbat med “Grand Piano” tidigare som också berör musik. Vad har du för musikalisk koppling?

– Jag har varit trummis tidigare, även om jag fortfarande än idag spelar lite. I high school hade jag en lärare, lite som vår vän Mr Simmons, som skrämde skiten ur mig. Så jag har levt lite med den typen av press. Så mycket från filmen kommer ifrån det, men också andra saker som jag varit med om. Det är den världen som jag känner till och tycker är intressant. Det finns många filmer som berör musik, men det finns saker inom musiken som ofta inte representeras i film. Det ville jag berätta om.

Hur tänkte du kring “action”-delen i filmen?

– Som trummis är det väldigt fysiskt. Jag svettades alltid, händerna blödde, mina armar gav upp, det kändes som att vara med i ett race eller som att bli jagad. Det kändes som saker alltid rörde på sig.  Utmaningen med filmen var att filma musik som att den rörde sig, även om musikern i sig stod stilla.  Att filma det som att det vore en dans eller en actionscen.

Det här var tidigare en kortfilm. Hur var ”övergången” till en långfilm?

– Det var egentligen tvärtom från början. Jag hade ett manus till en långfilm. Enda anledningen till att vi gjorde kortfilmen var att vi behövde få in pengar. Så vi gjorde den till alla finansiärer. Vi tog en scen från långfilmsmanuset och filmade några dagar. Målet var att få fram rätta känslan för hur hela filmen skulle kännas som. Sen lyckades vi få in pengar genom kortfilmen och kunde gå tillbaka till långfilmen.

Vilken filmfestival föredrar du? Sundance vs Cannes?

– Det har alltid varit en stor dröm för mig att ha med en film i Cannes. Jag har en smal independentfilm som började i Sundance och nu får sin internationella premiär här i Cannes.  Det är något som jag bara kunnat drömma om i min vildaste fantasi. Jag har aldrig varit till Sundance med en långfilm och aldrig varit i Cannes överhuvudtaget, därför är det svårt att välja. Men jag måste erkänna att de senaste dagarna här har varit väldigt speciella och svåra att överträffa.

large_5528816c7b97f9a3e86ed73aab7dc7b8-whiplash5

Hur var det att tvinga Miles Teller spela trummor tills han började blöda?

– Han var fantastisk.  Jag såg honom i filmen ”Rabbit Hole” och älskade honom i den. Så jag ville verkligen jobba med honom. Jag visste även att han spelat lite trummor innan, men det visade sig att han aldrig spelat jazztrummor eller något annat som var användbart för filmen. Det handlade mest om att hitta en bra lärare till honom som han kunde öva med fram tills vi skulle börja filma. Han gav allt även om han precis filmat fyra filmer och var väldigt trött. Han rullade upp ärmarna, tog fram trummorna och började öva timmar varje dag i en månad. Sen fortsatte det givetvis under inspelningen och när vi väl började filma så blödde han faktiskt på riktigt. Han blev verkligen sin karaktär och jag tror han gillade det, då det var väldigt olikt det han tidigare gjort.

Skrev du hans roll med honom i åtanke?

– Lite till och från. När jag började skriva manuset så hade jag ingen speciell i tankarna, utan tänkte främst på mig själv. Men när jag skrivit ungefär halva manuset så började det klarna vem som skulle spela honom.  Sen när jag såg ”Rabbit Hole” så var det klart.

Hur var J.K. Simmons att jobba med?

– Jag har älskat honom sedan “Oz” och i dagsläget gör han många amerikanska komedier där han spelar väldigt snälla roller. Jag tycker J.K. är fascinerande då han är en av få som kan få dig att bli väldigt rädd när du ska bli rädd, men samtidigt kan vara väldigt vanlig, sympatisk och rolig. Så jag drogs till den kombinationen hos honom, han kan verkligen göra allt. Jag behövde båda sidorna hos den här karaktären, inte bara ”monstret”, eftersom folk måste förstå varför de väljer att stanna hos honom. Jag behövde någon form av charm för att skapa den här förståelsen och den har J.K. Han var den absolut första som vi gav manuset till när det var klart. Vi gjorde kortfilmen och sen kom han tillbaka till långfilmen. Det fanns ingen annan i tankarna när det kom till den rollen. Skulle han ha hoppat av skulle jag nog antagligen inte ha gjort filmen, han är verkligen den rollen för mig.

large_798f318592a1fc2f25f848ff8f874b7e-whiplash2

Det fanns en replik i filmen som JK Simmons improviserade fram men som han inte ville avslöja, vilken var det?

– Jag ska hjälpa honom här, skrattar Damien. Det var repliken ”I’ll fuck you like a pig”. Det skulle egentligen varit en mycket tråkigare replik: ”I’ll gut you like a pig”, som vi kanske hört i många tidigare filmer, det var inte riktigt min mest inspirerande stund när jag skrev den, men han råkade säga den fel och jag valde då att behålla den.

Vad var den största utmaningen med ”Whiplash”?

– Det måste ha varit tiden då vi endast hade 20 dagar att filma. Jag skämtade lite innan att det skulle kunnat vara en film som Fletcher (Simmons karaktär) gjort. Jag ville ha rätt rytmik, tempo, passionen för musiken tillsammans med en intensitet och ilska i den. Men det skulle vara väldigt noggrant komponerad. Det är helt enkelt tufft att åstadkomma den precisionen när man har lite tid. Så jag hade helt enkelt tur som hade bra skådisar och det bästa teamet.

Var det något specifikt från din bakgrund som inspirerade filmen?

– Mycket av den psykologiska påfrestningen kommer ifrån läraren som jag hade. Jag tyckte det kändes väldigt fascinerande med idén att man kan inspireras från rädsla. Min lärare var aldrig utnyttjande på samma sätt som Fletcher. Jag blev en väldigt bra trummis och det hade jag aldrig kunnat bli utan den motivationen som jag fick ifrån rädslan som jag upplevde. Men jag ville se hur långt man kunde gå och hur mycket man kunde utsätta sig för tills det inte längre skulle kännas värt det.

Vad är ditt nästa projekt?

– Jag jobbar faktiskt på en musikal som jag hoppas kunna göra i början av nästa år (läs: 2015). Jag skriver manuset och ska även regissera. Det har varit lite av ett drömprojekt ett tag. Det kommer vara en liknande värld med unga musikanter, men lite mindre blodig, skrattar Damien.

Se “Whiplash” redan ikväll då den har premiär!!!

Feb 5, 2015 - Mitt liv som film    No Comments

Min intervju med Oscarsnominerade J.K.Simmons!

J.K. Simmons har redan hunnit med att spela många minnesvärda karaktärer i filmer som exempelvis“Juno”“Spider-Man” och fängelseserien “Oz”.

Jag hade chansen att träffa honom i Cannes när han var där för bioaktuella och Oscarsnominerade “Whiplash”.

Här kan ni läsa min intervju med denna fantastiska skådespelare!

Gillar du att se filmerna du själv är med i?

– Det varierar, haha. Det beror på hur bra filmen är. Ibland är det svårt att tänka på att jag snart närmar mig 60 år när jag ser och känner mig som en 19-åring. Så det är ett väldigt annorlunda perspektiv att förhålla sig till. Men jag gillar att se filmerna som är riktigt bra, som den här.

Hur var det att spela den här karaktären? Full av intensitet och under en så kort inspelningsperiod?

– Det var verkligen intensivt eftersom vi enbart filmade under 20 dagar. Det var svårt röstmässigt. Det fanns ingen korrektur av talet och språket som jag använde. Damien (regissören) försökte även lägga upp mitt schema där han delade upp de olika skrikscenerna, så jag hann ladda och förbereda mig.

Var det mycket repetitioner?

– Vi övade några av ”beatsen” och även en del ”slapping”, för Miles var en sådan mes när det kom till att bli slagen, haha. Vi övade även mycket på de musikaliska scenerna som var bland det roligaste för mig. Det var stunderna när jag kände mig som en riktig jazzmusiker som var de mest minnesvärda.

whiplash-mv-4

Är du en jazzälskare?

– Jag har aldrig varit så insatt i jazzen tidigare. Jag uppskattar bra musik i alla typer av genrer, rock’n’roll, klassiskt och jag hade lyssnat lite på jazz innan, men inte så mycket. Så jag spenderade en massa tid och förberedelser till att lyssna på alla låtarna samt att memorera alla mina repliker. Jag hade på mig ett par hörlurar nästan konstant för att komma in i rytmerna och jazzvibbarna.

Vad har du för musikalisk bakgrund?

– Jag pluggade musik i college och min pappa var även musiklärare. Så både jag och mina syskon växte upp med mycket sång och körer i skolan. Det var början till allt.

Det finns massa förolämpningar i manuset, var alla där från början? Hade du någon favoritreplik?

– Det fanns en hel del av det från början i manuset. En sak som var väldigt underhållande med att göra den här filmen, speciellt med tanke på att Damien bara är ett ”barn” till regissör, var att han kom till inspelningen väldigt förberedd med exakt allt han hade tänkt sig för dagen, samtidigt som han var väldigt mottaglig för oss skådespelare. Vi kunde komma med synpunkter och på så vis skapa ett samarbete med varandra. Både Miles och jag kom med olika idéer och en del var att improvisera delar av dialogen. Några av replikerna var därför mina egna.

Whiplash-5547.cr2

– Det fanns en replik, jag kommer inte säga vilken, som jag hade tänkt säga så som den var skriven men råkade sabba till den. Damien verkade gilla det och beslöt sig för att behålla den repliken i filmen, vilket jag önskar att han inte hade gjort, haha. Han tyckte den var så himla rolig medan jag såg det mer som ett misslyckande.

Hur var din relation till Miles?– Om man bortser från åldersskillnaden så fann vi varandra väldigt fort. Vi var som två killar på en fotbollsplan på high school och skämtade med varandra som i omklädningsrummet. Vi gick verkligen in i våra roller.

Hur var det att jobba med en sådan ung regissör?

– Jag är 59 år gammal så alla är nästan unga för mig, haha. Jag drar jämförelsen till Jason Reitman hela tiden, för jag tror Jason var ungefär i samma ålder när jag gjorde min första film med honom. En sak som de har gemensamt i den åldern, förutom att de är smarta och har en bra utbildning inom filmproduktion, är att de har en total förståelse till alla aspekter av filmskapandet.  De kommer alltid väl förberedda till filminspelningen och de är båda öppna till ett samarbete med sina skådespelare, genom att lyssna och ta sig till deras synpunkter. Det är det roligaste med filmskapandet för mig.

Jag håller stenhårt tummarna att han lyckas kamma hem en Oscar för Bästa manliga biroll. Det här är hans absolut bästa rollprestation någonsin om ni frågar mig.

Gå och se “Whiplash” imorgon på premiären, den är riktigt bra!!!

Jan 6, 2015 - Mitt liv som film    No Comments

Xavier Dolan om queerfilm, att komma ut & svenska killar

I november förra året besökte Xavier Dolan Stockholm Filmfestival för att presentera sin senaste film “Mommy”.

IMG_1437

Jag fick äran att träffa honom och göra en intervju för QX men även filma en intervju för MovieZine.

Här kommer resultatet!

På fredag har Xavier Dolans film Mommy premiär.  QX Erik Dalström fick en intervju med den hyllade regissören.
Xavier Dolan har trots sin ringa ålder redan gjort fem prisbelönade filmer varav hans senaste, Mommy, kammade hem publikpriset vid Stockholm Filmfestival 2014. QX fick en pratstund med den unga talangen för att diskutera HBTQ-filmer, dejting och svenska killar.

Har du en personlig koppling till “Mommy”? 
– Jag har alltid en personlig koppling till det jag skriver, i alla fall till viss del. Jag är inte Steve i filmen och min mamma är inte heller Diane. Mommy är alltså inte självbiografisk på samma sätt som min debutfilm Jag dödade min mamma var, utan historien är fiktiv. Men jag skulle ändå vilja påstå att det finns en del av mig i Steve, som hans inre vrede som tar till sig väldigt våldsamma uttryck. Själv har jag privilegiet att få uttrycka de känslorna i mitt filmskapande.

Många homosexuella män har en väldigt nära relation med sin mamma. Hur ser din relation till din mamma ut?
–Jag var väldigt nära min mamma när jag var liten, men är inte det längre. Jag älskar henne massor, men vi har inte så mycket gemensamt. Det betyder inte att vi inte kan göra saker tillsammans, men vi är två helt olika individer. Jag är dessutom alltid på resande fot med att marknadsföra filmer eller spela in nya och att spela in film är lite som att försvinna.

Vad tycker du är viktigt med HBTQ-filmer? Varför bör de göras?
– Det är viktigt att lära människor om HBTQ communityt, på samma sätt som det är viktigt att lära människor om alla andra minoritetskulturer som exempelvis latinamerikaners. HBTQ är en väldigt viktig del av samhället som vi befinner oss i idag, år 2014. Det är även viktigt att det finns en plats för all kultur och alla identiteter i dagens filmutbud. Jag fattar dock inte varför man ska försöka skilja mellan ”vanlig” film och HBTQ-film. Det är film vi pratar om.

Har du några favoritqueerfilmer?
– En film som betyder mycket för mig är Gus Van Sants Mala Noche. En homosexuell kärlekshistoria som även var hans debutfilm. Den känns väldigt viktig. Sen har vi Happy Together(Wong Kar-wai). Men jag ser Happy Together som en kärleksfilm och inte en queerfilm. Det är en fantastisk film som är så bra som en film kan bli!

Har du någonsin ångrat ditt val att komma ut som homosexuell med tanke på ”etiketten” man kan bli tilldelad?
– Jag har aldrig ångrat att komma ut som homosexuell och det har än så länge heller aldrig påverkat min karriär. De som placerar mig i facket som en homosexuell filmskapare och en queerauteur eller vad man nu vill kalla det, är gaycommunityt. Det är ingen annan som placerar mig där och det är faktiskt bara de som fokuserar på att jag är en homosexuell filmskapare med mina queerfilmer, mina queerkaraktärer och mina queerteman.

Du gör nästan en film om året där du dessutom gör mycket själv. Finns det överhuvudtaget tid för att dejta?
– Haha, ja, det finns alltid tid till att dejta. Man skapar tid för det!

Vad ska man göra för att vinna ditt hjärta? Någon speciell filmsmak som föredras…?
– Nej, inte alls. Jag letar inte efter filmfantaster eller filmnördar, jag letar efter rätt kemi. Jag måste kunna se upp till och beundra personen.

Vad tycker du om svenska killar?
– Väldigt snygga såklart!

Vart ser du dig själv om 10år? Kommer du fortfarande vara i filmbranschen?
– Jag har svårt att se vart jag kommer befinna mig om tio timmar (skrattar)! Men om jag inte var skådespelare eller regissör så skulle jag antagligen jobba med mode. Annars skulle jag kunna jobba inom en underrättelsetjänst som CIA eller FBI då jag fascineras av sådana myndigheter och system. Det har inget med film eller mode att göra men jag har alltid varit intresserad av det och jag skulle nog därför gilla det.

Här kommer videointervjun som jag gjorde tillsammans med MovieZine.

Nov 17, 2014 - Mitt liv som film    No Comments

Summering av Stockholm Filmfestival 2014

Den 25:e upplagan av Stockholm Filmfestival har nu kommit till sitt slut. Det har varit tolv dagar fyllda av massa film och nya bekantskaper! En riktigt lyckad filmfestival om ni frågar mig.

skulptur   IMG_1437   jag_dolan   uma5   mike1   peter_sattler

Här har ni filmerna som jag lyckades se och mitt betyg på dom!

Mommy 5 av 5

Birdman 5 av 5

Nightcrawler 4 av 5.

Pride 4 av 5.

Girlhood 4 av 5.

The Imitation Game 4 av 5.

Varje Gång Jag Ser Dig 4 av 5.

White God 4 av 5.

Camp X-ray 3,5 av 5.

The Keeping Room 3,5 av 5.

Goodnigt Mommy 3,5 av 5.

Vinterdvala 3,5 av 5.

Jack 3,5 av 5.

Wild 3,5 av 5.

Unga Sophie Bell 3 av 5.

The New Girlfriend 3 av 5.

Gentlemen 3 av 5.

Flugparken 3 av 5.

Breathe 3 av 5.

The Good Lie 3 av 5.

Cub 3 av 5.

Misunderstood 2 av 5.

The Riot Club 2 av 5.

The Tribe 2 av 5.

Förutom att ha sett mängder av film, 24st blev det totalt, så har jag arbetat som gästvärd åt regissören Peter Sattler som var här med sin debutfilm “Camp X-Ray”. Jag var även delaktig i prisutdelningen och tog hand om alla prisutdelare. Det var två roliga utmaningar som jag tycker jag lyckades väldigt bra med.

me_ps

Jag fick även intervjuva en av mina favoritregissörer Xavier Dolan och filmade även en liten film när Uma Thurman tog emot Stockholm Achievement Award. Resultaten kan ni ser här!

Det blev även lite fest tillsammans med mina vänner och två härliga filmregissörer Justin Simien och Matt Livadary.

friends   justin_simien_me   me_gala

Så det har varit en helt fantastisk filmfestival och jag vill tacka alla som varit delaktiga i att göra den så pass oförglömlig!

Vi ses igen nästa år!!!

Nov 14, 2014 - Mitt liv som film    No Comments

Vinnarna på Stockholm Filmfestival 2014!

Den 25:e upplagan av Stockholm filmfestival närmar sig sitt slut och juryn har utsett vinnarna. För tredje året i rad blev det en kvinnlig regissör som vann bronshästen.

stockholm-international-25th-film-festival-eken-magazine-stockholm-listings-whats-on-november-2014

Bästa film“Girlhood” av Céline Sciamma

Motivering: Genom filmens energiska berättarteknik får vi möta en ung kvinna som går igenom flertalet episka förvandlingar. Merieme stångar sig framåt utan riktning men med den klara övertygelsen om att hon ska överleva. Girlhood fyller ett hål bland de berättelser som brukar höras från Paris. Medan Marieme delar med sig av berättelserna om alla unika figurer i hennes värld får både regi och skådespeleri chans att blomma ut. I slutändan är den här unga kvinnan mer än en roll, hon är en verklig människa som vi bryr oss om och som vi nyfiket undrar hur det kommer att gå för härnäst.

Bästa regidebut“A Girl at my Door” av July Jung

Bästa manusNima Javidi för “Melbourne”

Bästa kvinnliga huvudrollJasna Zalica i “These are The Rules”

Bästa manliga huvudrollEmir Hadzihafizbegovic i “These are the Rules”

Bästa fotoCrystel Fournier för “Girlhood” och “These Are The Rules”

Hedersomnämnande bästa foto: Hooman Behmanesh för “Melbourne”

Bästa musikLuke Abbott för “The Goob”

Telia Film Award“10.000 km” av Carlos Marques-Marcet

FIPRESCI-priset: Tilldelas Saverio Costanzo för “Hungry Hearts”

Stockholm Rising Star: Årets utmärkelse tilldelas Julia Ragnarsson

Stockholm Achievement Award: Årets utmärkelse tilldelas Uma Thurman

Stockholm Lifetime Achievement Award: Årets utmärkelse tilldelas Mike Leigh

Stockholm Visionary Award: Årets utmärkelse tilldelas Roy Andersson

1 km film-stipendiat: Årets utmärkelse går till Ninja Thyberg för “Hot Chicks”

1 km film hedersomnämnande: Årets utmärkelse går till Tia Kouvo för “Chatten”

Ifestival Award“A Spark at Darkest Night” av Paul DeSilva

Här har ni trailern till vinnarfilmen!

På söndag avslutas filmfestivalen för i år och jag hoppas att ni haft det fantastiskt, det har iaf jag!!!

Nov 11, 2014 - Mitt liv som film    No Comments

Min tid med Peter Sattler!

Jag har tidigare arbetat som gästvärd för Stockholm Filmfestival och ville göra det även i år. Som gästvärd ska jag se till att personen jag tar hand om trivs under sin vistelse men även att han/hon håller sitt schema med alla pressfotograferingar samt intervjuer. Det är en perfekt möjlighet att knyta nya kontakter och få prata film med en filmskapare.

I söndags anlände min gäst, nämligen den amerikanska regissören Peter Sattler, till Stockholm. Jag befann mig på Arlanda för att hämta upp honom och sen åkte vi till Berns.

peter_sattler

Peter var här med sin debutfilm “Camp X-Ray” som handlar om en kvinnlig fångvaktare på Guantanamo Bay som inleder en relation med en av fångarna. Filmens huvudrollerna spelas av Kristen Stewart och Peyman Moaadi.

Det är en väldigt stark filmupplevelse som berättas med ett lågmäld tempo och har ett briljant skådespeleri samt soundtrack. Så jag rekommenderar att ni ser den. Här har ni trailern till filmen!

Här kommer lite bilder från när Festival TV intervjuade honom.

ps11   ps10   ps12

me_ps

Sen blev han även fotograferad utomhus för filmfestivalen och så här såg det ut!

ps2   ps3   ps9   ps4   ps6   ps7

Igår hade han ett väldigt lyckat face2face efter filmvisningen av “Camp X-Ray”. Många valde att stanna kvar för att lyssna på vad Peter hade att säga och passade även på att ställa en del frågor.

Här är lite bilder från den kvällen och även några bilder på Peter och mig som min goda vän Sofia Sanchez tagit.

ps13   ps14   ps15   ps17   ps18   me_ps2

Förutom alla pressfotograferingar och intervjuer Peter hade så har vi umgåtts en hel del. Vi promenerade tex i gamla stan, jag visade slottet, vi fikade och snackade en hel del film.

Han är en otroligt easy going och ödmjuk kille, men även en fantastisk och inspirerande filmskapare. Jag ser därför väldigt mycket fram emot att se hans nästa film.

me_ps

Tack för den här tiden Peter och hoppas vi ses på någon filmfestival framöver!

UA-33590503-1