Jul 31, 2012 - Mitt liv som film    1 Comment

Cannes filmfestival dag 2

DAG 2 (Om ni inte läst om min första dag i Cannes klicka HÄR)

Det gäller att vara ute i god tid när man är i Cannes. Det innebär tidiga mornar. Så när klockan ringde var det bara att snabbt ta en dusch, greppa kameraväskan och ge sig iväg. Längs vattnet och croisetten stod diverse tidningsstånd som delade ut gratis filmtidingar varje morgon. I dessa rapporterades senaste nytt från festivalen. En av dessa tidningar var STAR! Jag plockade med mig två olika och vandrade vidare mot JW Marriott Hotel. Där skulle jag nämligen försöka gå in och se Michel Gondrys senaste film “The We and the I”. Han skulle även närvara och hålla en Q&A efter filmen. Denna film ingick inte i tävlingsektionen utan var med i  Directors Fortnight. Det är ett av de områden som inte kräver ackreditering utan man köper en biljett för 8euro så får man sedan välja vilken film man vill se inom den sektionen. När jag väl kom fram så hade det redan bildats en lång kö. Jag var till en början osäker på om jag skulle komma in eftersom det lika gärna kunde bli fullt, men jag lyckades! Jag tog en bekväm plats och satt mig ner i väntan på att filmen skulle börja. Plötsligt hör jag en kvinna som frågar mig om hon möjligtvis kunde få byta plats med mig då hon var tvungen att gå innan filmens slut. Givetvis sa jag och bytte plats. Därefter började vi prata lite, berättade att jag var där för första gången utan ackreditering och ville uppleva så mycket som möjligt. Innan filmen började gav hon mig en festinbjudan som hon trodde jag skulle uppskatta mer än henne. Jag blev verkligen superglad. Inbjudan som jag fick var till den officiella efterfesten till filmen där regissören och casten skulle närvara! Kul tänkte jag!

När filmen sedan tog slut så gick Michel Gondry och hans amatörtalanger upp på scenen för att möta publiken och svara på frågor. Det är alltid lika kul att höra lite tankar kring filmen man nyss sett. Kan inflika att “The We and the I” var en helt okej film. Historien utspelar sig på en bussresa hem efter en dag i plugget. Man får följa de olika eleverna, deras grupperingar på bussen och de konflikter som uppstår. De flesta klarar sig bra och imponerar då de är amatörer. Dialogen känns bitvis snärtig och härlig. Finns även en del visuella delar à la Michel Gondry stuk. Så en helt klart sevärd film men inget i närheten av underbara “Eternal Sunshine of the Spotless Mind” och “The Science of Sleep“. Betyget 3 av 5.

När jag sedan skulle gå därifrån så ville jag ändå försöka få regissörens autograf. På vägen ut frågade jag vakten efter toalett och han pekade ner för trapporna! Perfekt tänkte jag då pressen och Michel befann sig just på nedervåningen. När jag väl befann mig på nedervåningen var det bara att pröva öppna dörr. Första dörren jag prövade ledde in till det rätta rummet och jag stod endast 2 meter ifrån honom när han blev filmad och intervjuad av några personer. Precis när jag skulle sträcka fram min festinbjudan som jag tyckte var perfekt för att få signerad så skulle han gå därifrån. Smått besviken lämnade jag hotellet då jag fick syn på ett pressgäng väntades utanför! Efter ett tag kom några från casten ut och då förstod jag att även Michel snart skulle komma. Det hann knappt gå 5min innan han kom ut och jag gick fram till honom för att få inbjudan signerad! Det var en nöjd och glad kille som sedan lämnade hotellet kan jag meddela!

                   

Vad jag även läste på bloggar och forum innan jag reste var att man kan “tigga” till sig olika biljetter, vid namn invitations. Det finns två olika typer av invitations, en som kräver ackreditering medan den andra inte kräver någon alls. Det jag läste var att man kunde pröva att skriva på en skylt: 1 invitation please. Sedan gäller det att man har turen med sig för då kan det tex finnas någon som vill ge bort sin biljett/invitation. Detta sker titt som tätt då en del inte hinner att se filmen. Jag gick till pressbyrån, tog någon broschyr med en blank sida och skrev precis som jag läst på bloggen. Jag var då inte ensam om detta. Det stod flera personer utanför filmpalatset och försökte få tag på invitations. Jag gick lite fram och tillbaka utan några framsteg. Tillslut gav jag upp och bestämde mig för att käka något innan Stephanie, tjejen jag bodde med i Nice, skulle komma till Cannes med sin pojkvän.

När de sedan anlände såg vi på röda mattan tillsammans. Marion Cotillard var stora stjärnskottet denna kväll. Därefter gick vi för att handla käk till strandbion vi skulle på. Det är en annan sektionen för allmänheten precis som Directors Fortnight, men denna är helt gratis. Filmerna de visar på utomhusbion är varierande men oftast gamla klassiker. Denna kväll skulle vi få avnjuta den allra första James Bond filmen, “Dr No”. Innan jag gick på strandbion var jag hemma en snabb vända för att byta om till kostymen, jag planerade nämligen att inta efterfesten vid stranden efteråt eftersom jag hade fått en inbjudan. Där satt jag sen i strandfåtöljen och kikade på den allra första Bondfilmen under bar himmel! Det var verkligen supermysigt! Mitt under filmen startade de plötsligt fyrverkerier som pågick ett tag. Jag vet egentligen inte varför de sköt fyrverkerier men antagligen för att det var premiären för strandbion eller festivalen. Väldigt fin var det iaf.

Efter filmen var klar så åkte Stephanie och hennes kille hem medan jag försökte leta reda på rätt fest som jag skulle på. Det kryllar nämligen av stora vita partytält längs hela croisetten och varje fest kräver sin personliga inbjudan. Tillslut lyckades jag hitta rätt och väl på plats var det bara att börja spana in allt roligt folk. Det var massa blandade människor och givetvis såg jag Michel Gondry och en del andra från hans film. De var fulla, glada och dansade loss på dansgolvet. Det var fri bar på festen så jag kunde beställa exakt vad jag ville! Drack mitt vanliga, gin and tonic. Sedan bjöds det på massa små delikatesser, mat och sötsaker. Så det var verkligen en lyckad fest!

               

Min andra dag i Cannes var till ända och när jag vandrade hem genom natten kände jag mig mer än nöjd. Nu skulle jag bara sova för morgondagen skulle ägnas till att försöka tigga till sig biljett till någon av filmvisningarna. Hur jag lyckades får ni se när mitt sista Cannes inlägg publiceras!

1 Comment

Got anything to say? Go ahead and leave a comment!

UA-33590503-1