Jul 26, 2012 - Mitt liv som film    2 Comments

Cannes filmfestival dag 1

DAG 1

I många år har jag funderat att åka till Cannes filmfestival för att uppleva stämningen och atmosfären. Kunna ta del av filmer och förhoppningsvis få chansen till att se någon filmstjärna. Men det har aldrig riktigt blivit av förrän nu i år då jag bestämde mig för att åka. Resan började inte så bra då jag redan vid tunnelbanan till T-centralen här i Stockholm upptäckte att jag inte hade passet med mig. Jag kände hur paniken kom krypandes. Som tur var hade jag ju med mig min legitimation så jag kunde åka på den, annars hade jag aldrig hunnit med flyget. När jag kom fram till T-centralen var det bara att rusa till Arlanda Express för att köpa biljetten. När det var klart så stod det 1min kvar tills tåget skulle åka. Jag hann med den men givetvis skulle det bli signalfel på vägen till Arlanda och resan skulle ta lite längre tid. När jag väl var framme var det var bara att springa till incheckningen för att hinna med det oxå. Jag ska alltid vara en sådan tidsoptimist vilket kan straffa sig ibland…men denna gång hann jag iaf!

Efter denna mardrömsstart var det med lättnad jag satte mig på flyget till Nice. Jag skulle nämligen tillbringa de första dagarna där med min kompis Stéphanie innan jag skulle resa vidare till Cannes. 2,5h flygresa senare var jag framme i Nice och hoppade på en buss in mot stan. Det tog ungefär 20min till hållplatsen jag skulle av vid och bussresan kostade endast 1 euro. Billigt är bra! Medan jag inväntade Stéphanie så gick jag till stranden och lyssnade på musik. Beundrade den otroligt vackra staden och det klarblåa vattnet. Det var verkligen en otroligt fin stad. Alla de gamla husen med dess arkitektur och sedan hur allting var bebott uppe i bergen var verkligen en fröjd för ögat. Nackdelen med Nice/Cannes är att det mesta är dyrt. Första måltiden jag käkade på ett ställe vid stranden i Nice kostade ca 120kr, då fick jag en “mikrovärmd” lasagne a la “Familjen Dafgård” stuk. Sedan kostade en flaska vatten ca 40kr. Dyrt helt enkelt. Då var det betydligt bättre att handla lite grönsaker, pasta, pesto, baugetter och laga maten själv. Jag upplevde iaf Nice i två dagar tillsammans med Stéphanie innan jag tog tåget till Cannes.

               

Tågbiljetten från Nice till Cannes kostade 4,80 euro för en ungdom och resan tog ca 40min. När jag väl kom fram så började sökande efter min bostad. Jag hade nämligen hittat en liten studiolägenhet via sidan Airbnb.com som jag skulle hyra av en kvinna vid namn Roya. Lägenheten låg längs ner med Croisetten så det tog ungefär 20min att gå från tågstationen. På vägen dit så var det bara att börja insupa omgivningen. Det var en hel del marknadsföringar för olika filmer, partytält vid stranden och massa människor som gick längs med Croisetten. Hade man tur kunde man se en och annan filmstjärna, jag lyckades att se Jackie Chan på en restuarang och Chris Rock åkandes i en bil. Det tyckte jag var lite fräsigt! Till slut hittade jag iaf bostaden, lägenhet nr 95. Den var en fin mysig studiolägenhet med kokplattor, kylskåp, badrum, internet, ja allt som behövdes.  Jag pratade sedan en del med Roya och fick en del småtips ang. filmfestivalen. Det visade sig att hon har varit på festivalen till och från under en 15års period, så där fanns det en del tips att hämta.

               

Efter att ha duschat och dumpat alla saker tog jag  kameran och gav mig ut mot Palais des Festival, filmpalatset där en del av tävlingsfilmerna visas. Den berömda röda mattan finns även där och varje kväll under festivalen vid 19-tiden så går alla stjärnorna in för att se en av tävlingsfilmerna. Jag kom fram till folkmassan vid palatset precis när de skulle börja slussa in folk till stängslet längs fram vid mattan. Jag hade tur och klämde mig fram, sedan sprang jag för att ta min plats. Jag kände mig riktigt glad över att jag lyckades tajma allting så himla bra. Klockan var 17 så det skulle dröja två timmar innan alla stjärnor skulle börja anlända. Denna kväll var det Wes Anderson som skulle öppna filmfestivalen med sin film “Moonrise Kingdom”. Eftersom han är en av favoriterna och hans nya film har en riktigt bra cast så innebar det stora förväntningar.  Sakta men säkert började alla pressfotograferna ta sina platser och vid klockan 18 började de inbjudna att anlända. Alla var givetvis uppklädda inför galapremiären. Männen hade svart kostym med fluga och kvinnorna var uppklädda med klänningar. Jag minns hur spänd jag var inför att klockan skulle slå 19. När stjärnorna tillslut började anlända så var det bara fram med kameran för att försöka få några bra bilder. Det var verkligen inte det lättaste då det var en hel del kameror som brottades i luften. Men jag lyckades iaf få en del bra bilder. Det var verkligen en speciell känsla att bara stå några meter ifrån dessa människor när de gick längs mattan. Att få se dom i verkligheten och inte på film. En häftig och obeskrivlig känsla.  (Förutom första dagen så var jag även och kikade på röda mattan premiären dag 2.)

Några av stjärnorna som jag lyckades se  under dessa två dagar var: Jessica Chastain, Alec Baldwin, Jane Fonda, Eva Longoria, Tim Roth, Lana del Ray, Ewan Mcgregor, Diane Kruger, Alexander Payne, Tilda Swinton, Bill Murray, Bruce Willis, Wes Anderson, Edward Norton, Jason Schwartzman, Jackie Chan, Marion Cotillard m.fl.

                        

Efter jag hade beundrat alla stjärnorna så bestämde jag mig för att gå hem och byta om inför kvällen. När jag hade käkat, skypat med lite folk hemifrån så tog jag på mig kostymen för att upptäcka “Cannes by night”. Innan jag åkte till Cannes så läste jag en del bloggar och forum om folk som varit här under festivalen för att få lite tips. Det är ju nämligen så att filmfestivalen är en sluten festival vilket innebär att man måste ha en viss ackreditering för att kunna ta del av den. Jag försökte söka en ackreditering innan jag reste men tyvärr lyckades jag inte få en. Man måste ha en tydlig uppdragsgivare och även kunna  formulera varför man är behörig. Det är rena rama djungeln när det kommer till alla detta. Inte nog med att man måste få sin ansökan godkänd, det finns även en del olika “nivåer” på dessa ackrediteringar. Varje “nivå” prioriteras olika och har sin egna kö till de olika filmerna. Som den filmnörd jag är så åkte jag dit ändå för upplevelsens skull. De bloggar och forum jag läste innan jag reste tipsade bland annat om det här med kostym. Är man finklädd på kvällen och har lite tur, så kan man komma in på några av de privata festerna eller någon av filmvisningarna. Så jag tänkte att det var värt ett försök.

När jag väl var nere på stan så kollade jag in en del barer. En av dessa var “Petit Majestic” som jag hörde skulle kryllas av människor. När jag kom dit var det precis som jag hört, folk stod i stora massor utanför, pratade och drack. Jag kände mig inte så jättesugen på att ställa mig där och dricka öl så beslöt mig för att röra mig. Precis intill Palais des Festival så såg jag en folkmassa utanför ett stort vitt partytält. Jag stod där ett tag och kikade. Efter några minuter såg jag den brittiska filmregissören Andrea Arnold komma ut från tältet. Hon var med i årets jury för festivalen och har b.la gjort filmen “Fish Tank“. Jag beslöt mig därför att stanna då jag såg möjligheten att få se ytterliggare någon rolig filmmänniska. 10min senare tyckte jag mig skymta en ung kille som jag kände  igen. Jag blev fylld av lycka när jag insåg att det var Xavier Dolan som gick där inne. Han är en av mina “idoler” när det kommer till filmskapare. Han har ett eget unikt sätt att göra film på, är ett år yngre än mig och redan lyckats göra tre långfilmer. Inte nog med det så gör han det mesta själv oxå. Regisserar, producerar, skriver manus, klipper och skådespelar. En stor talang helt enkelt. Jag reagerade lite på att ingen verkade veta vem han var och det gjorde mig lite osäker på om det verkligen var han. Men när han kom ut från festen med två andra killar så började jag sakta gå efter. När  han sedan vände på huvudet och tittade på mig kände jag mig tvungen till att gå fram och fråga. Hjärtat slog lite fortare när jag tog några bestämda steg mot honom: “Excuse me, are you Xavier Dolan?” Vi började prata en del och jag berättade om att jag kom från Sverige för att uppleva festivalen och allting runt omkring den. Att jag inte hade någon ackreditering och hur mycket jag såg fram emot hans nya film “Laurence Anyways” som han tävlade med där nere. De två andra killarna han gick med hade lämnat oss sen ett tag tillbaka. Men Xavier var snäll nog att stå kvar och snacka lite med mig. Jag frågade tillslut om det fanns någon som helst möjlighet om han kunde ordna en biljett till en av visningarna för hans film men dessvärre gick det inte. Han var inte ansvarig för visningarna och trodde därför inte att det skulle gå. Men han var ändå villig att göra ett försök och bad mig därför om min mejladress. Jag skrev in min mejl på hans telefon och därefter tackade jag honom så mycket för att han tog tiden att prata med mig. Jag avslutade det hela med att ta en bild på oss.

      

Efter detta möte skuttade jag hela vägen hem till lägenheten. Jag var så lycklig och glad. Kan berätta att jag tyvärr inte fick något mejl från honom vilket gjorde att jag började fundera om jag hade skrivit in rätt mejladress haha. Men antagligen hade han väl fullt upp med att promota sin film vilket var förståerligt.

Summeringen av min första dag i Cannes var iaf att den var jäkligt lyckad och över förväntan!!!

(Fortsättningen av min Cannes-resa kommer senare. Jag kommer skriva om de tre dagarna jag var där så håll utkik efter Dag 2 & 3)


2 Comments

Got anything to say? Go ahead and leave a comment!

UA-33590503-1